1900-talets kristendom i Iran

Open Doors rankar för närvarande Iran som det åttonde mest fientliga landet mot evangeliet. Ändå kan vi se att det också är en av de snabbast växande kyrkorna i världen (vissa säger att det är den snabbast växande kyrkan i världen). Fler iranier har blivit kristna under de senaste 43 åren än under de föregående 13 århundradena tillsammans sedan islam kom till Iran. År 1979 fanns det uppskattningsvis 500 kristna med muslimsk bakgrund i Iran, och nu finns det mer än en miljon iranska Jesusföljare. Läs vidare för att se hur Jesu Kristi ljus har lyst igenom mörkret i Iran och hur det inte kan övervinnas.

Efter 42 dagars bön och fasta, då han bara drack vatten, hade Seth Yeghnazar 1955 ett dramatiskt möte med den Helige Ande. Detta ledde till att han började med regelbundna bönemöten i sitt hem. De träffades i hans hem varje kväll under fyra år (1956-1960) och ur dessa möten växte den iranska pingstkyrkan fram. Även om kyrkan var övervägande armenisk fram till 1979 bad den troget för nationen Iran under hela denna tid.

Seth Yeghnazars egen omvändelse berodde på att någon hade gett honom ett nytt testamente som han inte kunde lägga ifrån sig. Han läste den i ett sträck ända fram till slutet av uppenbarelsen, i slutet av vilken han gav sitt liv till Herren. Seth gick med i Bibelsällskapet i Teheran (British and Foreign Bible Society som senare blev United Bible Society) och tackade nej till möjligheten att arbeta för Anglo-Iranian Oil Company med en lukrativ lön och goda karriärmöjligheter. Han och hans unga familj tillhörde Plymouth Brethren Church, ett konservativt kristet samfund. Han hade en ständig längtan efter att få veta mer om Gud och uppleva honom mer intensivt i sitt liv. Han började studera Apostlagärningarna och bad Gud att uppenbara samma kraft i hans eget liv.

Hans hunger efter Herren och efter en djupare upplevelse av Honom var överväldigande. Det var vid den här tiden som han genomförde sin 42-dagars fasta, inspirerad av de många exempel på fasta som han såg i Nya testamentet. Hans möte med den Helige Ande inträffade strax efter denna fasta, och mötena i deras hem följde snabbt efter. Lazarus, Seths mellanson, var 6 år gammal vid den tiden och berättar hur de öppnade dörrarna för andra att delta i familjens andakter, “vi kunde inte hålla tillbaka glädjen!”

Många armenier anslöt sig till dem, men de delade också med sig av evangeliet till sina persiska muslimska grannar och vänner. Detta ledde till att familjen tidigt upplevde förföljelse, eftersom religiösa armenier angrep dem för att de hade tagit in muslimer i sitt hem. Familjen utsattes för många verbala övergrepp och förlöjliganden, liksom för skador på egendom då stora stenar kastades mot deras hem i protest. Men de kunde inte hålla tillbaka evangeliet och muslimerna blev frälsta.

Många av de framstående ledarna för det som kom att bli Pingstkyrkan i Iran blev frälsta och undervisade vid dessa möten. Tyvärr blev flera av dessa män senare martyrer för sin tro: Pastorerna Dibaj, Soudmand, Mickailan och Haik.

Efter mer än tre år av dagliga möten hade den unga församlingen vuxit sig alldeles för stor för att kunna fortsätta i familjens hem (med människor som trängde sig in för att höra genom dörrar och fönster). Man hyrde därför en byggnad som blev den första formella adressen för det som kom att bli Jamaate Rabani Central Church of Tehran. Lazarus registrerade kyrkan 1969 och döpte den till Jamaate Rabani, vilket betyder “Guds samling/folk”. Han var 20 år gammal vid den tidpunkten.

På 1960-talet kom missionärer från Tanzania och USA till Iran. Gud har alltid fört med sig bröder och systrar av andra nationaliteter för att hjälpa oss att bygga hans kyrka i Iran.

Trots denna uppmuntrande början gick frälsningen bland muslimerna långsamt. Det uppskattas att omkring 300-500 muslimer kom till Kristus under alla de år som ledde fram till revolutionen 1979 (att jämföra med hundratusentals sedan dess!).

1978 började folket i Iran att revoltera mot vad som ansågs vara en sekulär, korrupt kunglig dynasti. I februari 1979 landsteg slutligen Ayatollah Khomeini i Iran och inom några dagar tog han kontroll över landet och döpte det till Islamiska republiken Iran. Rättssystemet ändrades snabbt till strikt shiitisk islamisk lag. Trots de restriktioner som införts av den islamiska republikens regim har det iranska folket, särskilt de med muslimsk bakgrund, reagerat överväldigande på evangeliet. Många anslöt sig till de få etablerade “fysiska” kyrkorna i Iran. Men förföljelserna blev alltmer intensiva, bland andra martyrdöden för pastor Hossein Soodmand, Mehdi Dibaj och biskop Haik Hovsepian, och kyrkan drevs under jorden. Ur detta växte husförsamlingsrörelsen fram, som har haft en otrolig tillväxt och fortsätter att växa än idag.

Sedan revolutionen 1979 har de shiamuslimska myndigheterna bedrivit en kontinuerlig förföljelse av andra religioner, inklusive kristendomen. Framväxten av den livskraftiga huskyrkorörelsen under de senaste 20 åren ses av regimens ledare som en utmaning mot den islamiska republikens religiösa och politiska strukturer.

Rapporter har visat att Iran har den snabbaste tillväxten av evangeliska kristna i världen med 19,6% (Think Outside The Missions Box). Operation World säger att iranier, i synnerhet den stora andelen ungdomar, är “särskilt mottagliga för evangeliet”.

Officiella beräkningar av antalet kristna i Iran har traditionellt baserats på siffror över etniska kristna (t.ex. armenier) som enligt lag får behålla “sin egen” religion, förutsatt att de inte evangeliserar de muslimska perserna. Enligt dessa beräkningar skulle antalet kristna i Iran ligga någonstans mellan 100.000 och 300.000. Men dessa siffror tar inte hänsyn till husförsamlingar, det dominerande sättet för kristen tillväxt under de senaste 20 åren. I en undersökning bland 50.000 iranier som genomfördes av en europeisk akademisk grupp (GAMAAN i Nederländerna) uppgav 1,5% att de identifierade sig som kristna. Extrapolerat över hela befolkningen blir det 1,2 miljoner.

Prisa Gud för den väckelse som sker i Iran idag! Be om skydd för de kristna, att fler ska komma för att höra evangeliet och att många fler ska bli frälsta och läggas till kyrkan.