Siden: Irans otämjda röst ljuder, oförminskad: Newsmax

av Lana Silk

ÅSIKT

När jag hamnar i fängelse, var min röst. När jag blir martyr eller något annat händer mig, var min röst. Låt oss vara varandras röst. Vi måste vara enade. Vi ska inte vara rädda för dem. . . Om vi är rädda för dem, så ger vi dem makt. Vi vill ta den makten från dem!

Det är de djärva, rungande orden från den unga iranska studenten Bita Shafieis mun i en video som nyligen läckt ut, inspelad av henne själv när hon skolkade från myndigheterna.

Några dagar före inspelningen av den här videon hade Bita arresterats för att ha protesterat mot det korrupta iranska systemet.

Under rättegången slog hon till domaren i domstolen och visade honom sitt långfinger.

Efter denna modiga trotshandling torterades hon, och samma finger bröts av myndigheterna i ett försök att tysta henne.

Men hon tystades inte.

Efter att hon släppts mot borgen publicerade hon snabbt denna övertygande uppmaning till handling, där hon bad andra att stå i solidaritet med henne, som nu har läckt ut bortom Irans internetbarriärer.

Kort därefter attackerade iranska agenter hennes hem; eftersom hon var frånvarande när myndigheterna trängde sig in slog de hennes far och arresterade hennes mor i hennes ställe.

Ett avgörande ögonblick i historien för Iran

Dessa förödande våldshandlingar mot Irans kvinnor i försök att kontrollera dem är fullständigt hjärtskärande

De avslöjar samtidigt regimens taktik med rädsla, oro och vedergällning.

Faktum är att iranska myndigheter för närvarande föreslår mycket strängare lagar och mycket hårdare straff för hijabbärande, i ett försök att kväva detta uppror.

Vi bevittnar just nu kärnan i Irans nationella omvandling, som alla har sin grund i denna engagerade kamp.

Bitas röst av mod och motstånd är en av många.

När vi nu närmar oss ettårsdagen av Mahsa Aminis död, som var ett resultat av den ursprungliga trotshandlingen mot den onda iranska regimen, bevittnar vi en eskalerad rörelse av djärvhet från Irans kvinnor, en rörelse som inte kan tämjas.

Det är en kamp för deras rättigheter, röst och frihet.

De kommer inte längre att tystas.

Dessa modiga kvinnor kämpar inte bara orädda för sin självständighet, utan de kämpar också för rättigheterna för de diskriminerade minoriteterna i Iran – de etniska minoriteterna, de religiösa minoriteterna, barnen och andra kvinnor i Mellanöstern för kommande generationer.

Trots den iranska regeringens allt hårdare strypgrepp på dessa tappra kvinnor, med en nästan säker död som knackar på deras dörrar, fortsätter de oförtrutet att vara upprörda och kämpar för en frihet som de aldrig personligen har känt.

Deras ord och handlingar uttrycker den medfödda längtan efter frihet som finns i djupet av varje människas hjärta.

En västerländsk röst för Mellanöstern

Den här författaren växte upp i Iran och är fullt medveten om att detta skulle kunna vara hennes liv idag, men det är det inte.

Mina ögon fortsätter att vara öppna för de privilegier hon känner till här i väst.

Och ändå är det därför jag kämpar för dessa kvinnor, mitt eget folk.

Den här skribenten kan inte stå passiv och se på utan att förstärka deras röster.

Bita Shafiei har rätt; världen behöver höra dem.

Sociala medier har förändrat dagens globala kultur och är fortfarande det mest kraftfulla vapnet i dessa protester.

Vi i väst måste nu upprätthålla förmågan att tala ut – och faktiskt bli hörda – överallt.

Vår förstärkning av detta budskap kommer att förändra detta avgörande, samhälleliga krig för Irans folk, i deras kamp för grundläggande mänskliga rättigheter.

Vi kan och måste hjälpa till.

I stället för att känna oss långt borta och hjälplösa i den här frågan kan vi också vara solidariska med kvinnor som Bita och Masha.

Västerlänningar kan förändra kulturen genom att dela denna nyhet på sociala medier utan att späda ut budskapet och dela med sig av den fasansfulla verkligheten i dagens Iran.

Om världen fortsätter att stå i solidaritet med Irans kvinnor och kämpar tillsammans med dem kommer vi att vara deras röst i tider då de inte kan tala för sig själva.

Dessa kvinnor kommer inte längre att vara ohörda. Deras rop är högljutt, enat och oföränderligt.

Om ni inte är min röst och om ni inte är rösten för dem som sitter i fängelse, då kan de göra vad de vill med mig och med dem som sitter i fängelse.

Så var vår röst.

Jag är ute efter frihet för Iran.

För dig och för mig.

Du som är rädd för att komma ut: skydda mig.

– Bita Shafiei

Vi är vittnen till synerna och ljuden av den kommande friheten för Iran.

Ursprungligen publicerad på: Newsmax.