Iraniernas totala trosbekännelse gör det svårt för dem att få tillbaka sin trosbekännelse: cvandaag

av Mariëtte Oosterhoff

“Niemand får denna vecka lämna byggnaden. Det är den första morgonen av den irakiska kvinnokonferensen från Transform Iran. De huishoudregels worden doorgenomen en ik moet wel even slikken bij deze opmerking. Vi är ergens in het Midden-Oosten. Later hoor ik dat er vaak spionnen van de Iraanse regering aanwezig zijn bij diensten en conferenties of rondlopen in de omgeving. Ze houden de Iraniërs in de gaten. Det är verdacht als er veel buitenlanders in- en uitlopen. Även de gevluchte Iraniërs die aanwezig zijn kunnen gevaar lopen. Een paar jaar geleden gingen twee bezoekers rechtstreeks de gevangenis in bij thuiskomst in Iran.

Jag är denna vecka på en kvinnokonferens från Transform Iran om det arbete som de gör bättre att lära sig förstå. Elke maand schrijf ik hun nieuwsbrief. Berättelserna om den snabbväxande Iraankyrkan är kända för mig, men jag är ändå förvånad över de personliga berättelserna. Hur är dessa kvinnor med en moslimachtergrond till geloof gekomen en hoe gaat het nu met ze?

Onderwijzeres i Iran
Den första kvinnan som jag talar med mellan de spridda dörrarna är Elena. Zij is lerares op een basisschool. Ze verloor haar vader op haar zeventiende. Ze miste hem enormt och skrev hennes verdriet ut i hennes dagbok där ze varje stukje började med aanhef “aan mijn lieve vader in de hemel”. Toen ze op een dag haar vader erg miste kwam haar zwager langs. Hans hela utstrålning var förändrad. Ze vroeg hem ernaar en hij zei tegen haar: “Ik heb de ware God gevonden. Elena zag de vrede bij haar zwager en wilde dat ook. Haar zwager vroeg: “Wil jij een vader in je leven ervaren?”.

Elena var en toegewijd muslim. Ze bad tre gånger per dag, vastte en las de Koran. Ze antwoordde haar zwager: “De Gud waar jij over praat, die wil ik leren kennen. Brodern tog Elena och hennes man hem till en kristen vän. Elena fick en Bijbel och det första hon läste var Psalm 139. Elena vertelde hoe God tot haar sprak in een droom. Ze kwam tot geloof. Toen haar moeder ontdekte dat ze alle schilderijen met Koranverzen en gebedstapijten uit haar huis had verwijderd, schold ze Elena uit voor godslasteraar en een tijd lang verbood ze Elena in haar huis te komen. Även haar baas valt het op hoe kalm en liefdevol ze omgaat met haar klas. Ze bidt voor haar klas. När Elena får sin kansförklaring berättar hon för sina barn om Jesus (som de känner till). Och över betydelsen av korset. Elena är på den föregående konferensen gedoopt.

Varje dag hijab dragen är svårt
Het leven is zwaar in Iran. Varje dag är en hijab dragen väldigt svår, berättar Elena. Det gör att du känner dig mycket mindre värd än en tweederangsburgare. Ze had niet meegedaan met de demonstraties omdat haar baan als onderwijzeres (die ze als een roeping ervaart) niet wil riskeren. På min fråga om han något förändrats i Iran glimtar hon och säger: “Jazeker, jag får nu föräldrar i den klass som jag uttryckligen frågar ingen undervisning att ge ut ur Koranen eller över islam.

Hur hittar dessa muslimska kvinnor i Irak information om Gud?
Jag vill berätta om en Bijbel som i en buss blir bakbunden. En kristlig grannfru som öppnar sitt hjärta för sin muslimska grannfru och kansliet får henne att berätta om Jesus. God spreekt door de vrouwen via dromen en visioenen. Jag har pagina’s volg getypt med de visioenen som kvinnorna fick av Gud. De värsta kom därefter till geloof. Iranier hittar online mycket information om Bijbel. Du hittar webbplatsen, apparna, programmen och onlinekyrkan från Transform Iran. Tot geloof gekomen Iraniërs vinden het moeilijk om hun geloof te verbergen. Ofta är det te zien aan hun uitstraling (ze stralen!) en de vrede die ze hebben gevonden.

Sanaz’ zwager hittade en Bijbel i bussen och gav den till henne. Tre år lång bestudeerde ze het christendom. Ze was een moslim, ze vastte, bad drie keer per dag, las de Koran én de Bijbel. Parisa var en framgångsrik psykoterapeut. Toen ze verhuisde en problemen med haar broer kreeg, var haar buurvrouw er voor haar. De buurvrouw gaf haar een Bijbel en elke dag las ze tien hoofdstukken uit de Bijbel. Totdat God zo krachtig tot haar sprak in een droom dat ze niet anders kon dan tot geloof komen.

Simins dotter luisterde via oordopjes till gospelmuziek. Simin upptäckte det och blev nyfiken. Haar dotter gav också gospelmuziek om naar te luisteren i de auto och tillsammans gick de till ett hus där andra christenen var. Simin fick svar på alla hennes frågor. Alla kvinnor som jag sprakade fick visioenen och dromen från Gud.

Självporträtt av många kvinnor från Irak vid utgrävningen
“Också allt går de helt för Jezus, men det är ändå många saker som vi måste lära oss”, berättar Dana mij. Genom missbruk, våld och undertryckning ligger ofta hennes självbild på diggelen, och det är det är vår uppgift om att dat weer stap för stap op te bouwen.

Jag talade med Dana, hon är rådgivare och talade på konferensen. Och även om vi delar en kameran, jag zie haar niet veel. Ze neemt voor alle vrouwen even tijd voor een persoonlijk gesprek. Elke vrouw die tot geloof gekomen is en online contact opneemt met bijvoorbeeld de onlinekerk van Transform Iran kan få en-op-één-rådgivning. Dana vertelt me dat veel Iraanse vrouwen een ontzettend laag zelfbeeld hebben en zichzelf haten. Kvinnor i Iran är mindre värda än män och blir ofta sedda som bruksföremål. Många flickor är sexuellt misshandlade i sin barntid. Kvinnor som inte direkt gör vad hennes man begär blir geslagen.

Bijgeloof och leugens
Dana doet de cursus ‘Vrijheid in Christus’ met deze vrouwen. Dana säger: det som du tycker är viktigt har du bildat. En ook al gaan ze helemaal voor Christus toch moeten ze nog veel leren over bijgeloof (koffielezen, kwaad oog etc.). Som muslim tänker de att de zwaar blir gestraft vid en leugen, att Gud inte från dem håller etc. Alla dessa leugens måste vara ingeruild för Gods waarheid.

Turkiet är öppet Iran
Jag möter under konferensen också många kvinnor som nu i ett annat land lever som balling. Ze vluchtten soms voor een gewelddadige echtgenoot of broer en meestal voor de regering die dreigde hen in de gevangenis te zetten. Jag talade med Andre, samordnare för den irakiska kyrkan i Turkiet. Han är själv armenier, men när han och hans kvinna som ledare för den armeiska protestantiska kyrkan i Iran evangeliserade bland muslimer måste de i slutändan lämna landet för att förhindra en fängelsestraff.

Andre vertelt dat er jaarlijks ruim drie miljoen Iraniërs Turkije bezoeken voor zaken of als toerist. De Iraanse kerk in Turkije gebruikt die kans en evangeliseert op straat in Turkije onder toeristen. Hij laat mij een mok zien met daarop een QR-code naar de app van Transform Iran. “Elke Iraniër som reser till Turkiet är garanterat ingen Bijbel att ta emot. Med denna mok kan vi också visa dem på Evangeliet. Två år geleden är er twee echtparen teruggegaan naar Iran om daar mensen uit te nodigen en over Jezus te praten. Tack vare detta kunde vi förra året 143 människor dopen.

Om de gevluchte Iraniërs berättar han: “De flesta Iraniërs som är döpta och lever i Turkiet är deprimerade. Vi hjälper dem, ger dem råd. Och när de är redo för sin rusten vi ze toe som evangelist. Turkiet är för de mest besvikna iranierna ett genomgångsland. Men inte för Andre och hans fru. “Vi hade allting i Amerika kunnat bo, men vi stannar i Turkiet. Vill att vi ska hålla oss nära vårt land. När dörrarna öppnas går vi tillbaka. Vi bereiden ons daarop voor. Ett befriat Iran är visionen för Andre och många irakiska kristna.

Ursprungligen publicerad på: cvandaag.