Medan Iran fortsätter att dominera de globala rubrikerna – med protester, våldsamma tillslag och eskalerande konflikter – är verkligheten i landet både mer förödande och mer komplex än vad många inser.

I denna röstpodcast med Release International erbjuder Lazarus Yeghnazar, grundare av Transform Iran, ett sällsynt, djupt personligt perspektiv. Han har under årtionden haft kontakt med landet och dess underjordiska kyrka och beskriver en nation som är utsatt för ett enormt tryck – men som också upplever en extraordinär andlig förändring.

“Det här är inte ett tillslag – det här är brutalitet”

Internationella rapporter har beskrivit ett “kraftfullt tillslag” mot protesterna. Yeghnazar är tydlig: det språket går inte tillräckligt långt.

Han beskriver det som händer som “fullständigt barbariskt” – med ungdomar, studenter och till och med sjukvårdspersonal som fångas i våldet. Några av de mest tillnyktrande berättelserna handlar inte om demonstranter, utan om dem som försöker hjälpa dem.

Läkare och sjuksköterskor har arresterats eller till och med dödats bara för att de har behandlat de sårade. I ett fall sköts en kristen arbetare på nära håll – inte för att han protesterade utan för att han hjälpte de sårade.

Detta, förklarar han, speglar något djupare än politisk oro. Det är ett system som ser missnöje – vilket missnöje som helst – som ett hot som måste elimineras.

En nation under långsiktig press

Protesterna kom inte från ingenstans. De är resultatet av åratal av förtryck, ojämlikhet och växande frustration – särskilt bland unga människor.

Detta handlar inte bara om politisk kontroll. Det handlar om en regim som ser nationen som något den äger.

Konsekvenserna är allvarliga. Tiotusentals människor uppges ha dödats i samband med tillslagen och många fler har fängslats. Fruktansvärda berättelser fortsätter att komma fram om tonåringar som utsätts för övergrepp och trauma i fängelser.

Situationen kan inte bara förstås som ett “oroligt ögonblick”.

Konflikt, lidande – och en splittrad reaktion

När Yeghnazar talar om den senaste konflikten använder han en slående analogi: detta har varit en långväxande cancer som nu kräver ett brådskande och smärtsamt ingrepp.

Han firar inte förstörelse. Men han förklarar varför vissa iranier, särskilt de som har lidit under decennier av förtryck, ser händelserna på ett annat sätt än vad utomstående observatörer gör.

För många handlar frågan inte om politik eller geopolitik – det handlar om överlevnad. Det handlar om att avlägsna vad han beskriver som de krafter som “kväver nationen”.

Samtidigt är det humanitära resultatet obestridligt. Civilbefolkningen är fångad i nedfallet. Rädsla, instabilitet och knapphet eskalerar snabbt.

Kyrkan: Synlig tro har ett pris

För de kristna i Iran är förföljelsen inte teoretisk – den är djupt praktisk.

Yeghnazar förklarar det enkelt: tron i sig kan tolereras, men inte den synliga tron.

Du kan vara en kristen i det tysta. Men i samma ögonblick som du börjar dela med dig av din tro, göra andra till lärjungar eller döpa nya troende, tar du en risk. Han reflekterar över Jesu undervisning om att vara salt och ljus – och hur detta utspelar sig i Iran idag. De troende får i själva verket höra: var salt, men var inte för salt; var ljus, men skina inte för starkt.

Verkligheten är den att när tron blir synlig – när den börjar förvandla andra – då kommer motståndet.

Och ändå är det just därför som kyrkan i Iran fortsätter att växa.

En bortglömd berättelse: Missionärerna som kom före

Långt före dagens underjordiska kyrka präglades Iran av generationer av kristna missionärer.

De byggde sjukhus, skolor och hjälpte samhällen över hela landet – ofta till stora personliga kostnader. Många tillbringade hela sina liv där och är begravda i iransk jord.

Trots alla deras uppoffringar fanns det vid den tiden inte mycket synlig frukt. Efter mer än ett sekels arbete fanns det bara några hundra kända troende från en muslimsk bakgrund.

Yeghnazar förklarar att regimen senare falskeligen anklagade samma missionärer för att vara utländska spioner.

De kom inte för politik eller makt, utan för att tjäna.

Och det är först nu som deras arv förverkligas fullt ut.

Från en handfull troende till en växande rörelse

Det som har hänt under de senaste decennierna är anmärkningsvärt. Från att bara ha varit några hundra troende har antalet kristna i Iran vuxit till långt över en miljon.

Denna tillväxt har inte följt typiska mönster. Den har inte i första hand drivits av offentlig evangelisation eller institutionell expansion. Istället möter många iranier Jesus personligen – ofta innan de någonsin har talat med en annan kristen.

Yeghnazar beskriver hur drömmar och visioner spelar en viktig roll. Över hela landet rapporterar människor från olika bakgrunder – muslimer, personer som kämpar med missbruk, personer i kris – om möten med Kristus.

Det är tyst. Den är personlig. Men den är utbredd. Och den håller på att omforma nationens andliga landskap.

Förberedelser för vad som komma skall

Medan en stor del av världen fokuserar på den nuvarande krisen har Transform Iran i årtionden blickat framåt.

Det finns en växande medvetenhet om att om landet öppnar sig – gradvis eller plötsligt – kommer behoven att vara enorma. Trauman går djupt. Familjer är splittrade. Missbruk, fattigdom och känslomässiga sår drabbar miljontals människor.

Yeghnazar talar om år av aktiv planering: hur man ska ge rådgivning, hur man ska stödja återhämtning, hur man ska återuppbygga liv och samhällen.

Vår vision är inte bara evangelisation, utan återupprättelse. Inte bara överlevnad, utan helande.

Läs hur Pearl of Persia ger läkning och återställande till dem som övervinner trauma, missbruk och missbruk

En framtid som ger synbara resultat i världen

Trots allt är Yeghnazar fortfarande övertygad om att Irans historia inte är avslutad.

Han tror att landet kommer att öppna sig – på ett eller annat sätt. Och när det gör det kommer kyrkan inte bara att växa internt utan också börja sända utåt.

Det finns en vision om att iranska troende ska bli missionärer – att de ska föra sin tro vidare till andra nationer, även till delar av världen där kyrkan har blivit bekväm eller tyst.

Det är en slående vändning: från en av de mest förtryckta miljöerna till en källa till förnyelse.

En uppmaning att be – och stå tillsammans

Behoven i Iran är akuta. Detta är en tid av både kris och möjligheter.

Kristna står inför press och osäkerhet. Familjer kämpar med grundläggande försörjning, särskilt som instabilitet påverkar det dagliga livet. Tillgång till mat, sjukvård och säkerhet är inte garanterad.

Och ändå finns det motståndskraft. Det finns mod. Och det finns tro.

Troende människor runt om i världen kan vara aktiva i sitt svar:

• Be om skydd, försörjning och frimodighet för de troende. Be om förändring – även inom ledarskapet. Be om visdom när församlingarna reagerar i en tid av växande behov.
• Håll dig informerad med riktiga uppdateringar inifrån Iran – anmäl dig till vårt månatliga nyhetsbrev.
• Ge en gåva för att hjälpa till att ge akut humanitärt stöd, traumavård och lärjungaskap med evangeliet i centrum.

Och för dem som tittar på från utsidan är det en inbjudan – inte bara att bli informerad, utan att bli involverad.

Ursprungligen publicerad på: Release International