Iran genomlever just nu ett av de mest avgörande ögonblicken i landets moderna historia. Det som världen ofta ser i form av rubriker och klipp i sociala medier är för iranierna en daglig kamp för frihet – en kamp som präglas av sorg, mod och stigande hopp.

Två berättelser kolliderar

I en nyligen genomförd intervju med Kris Kubal från Intercessors for America, gav Lana Silk, tillträdande VD och koncernchef för Transform Iran, en sällsynt förstahandsinformation om vad som verkligen händer i Iran. Med hjälp av pålitliga kontakter i landet och sin egen erfarenhet av att växa upp under den islamiska republiken beskrev Lana en nation som är fångad mellan brutalt våld och en växande tro på att förändring äntligen kan vara möjlig.

Kostnaden på gatorna: “Det är ett blodbad”

Lana mildrade inte den verklighet som vanliga iranier möter.

“Å ena sidan är det ett blodbad. Det är förödande förluster – olyckor överallt.”

Strax före intervjun fick hon videobilder inifrån Iran som visade kroppar längs gatorna, ett bevis på det höga pris som demonstranterna betalar. Uppskattningarna av antalet dödade uppgår till tusentals, men Lana betonade att siffrorna inte räcker för att fånga omfattningen av lidandet.

Det är bara antalet döda. Tiotusentals människor har fått sina familjer sönderslitna; deras barn, deras föräldrar har tagits ifrån dem.

Våldet har skapat en utbredd rädsla, men det har inte släckt folkets beslutsamhet.

Rädsla och hopp sida vid sida

Vid sidan av sorg och trauma beskrev Lana en annan känsla som spred sig över Iran: hopp.

“Det finns en ständig förhoppning om att vi kanske har gjort tillräckligt … att vi kanske har fått tillräckligt med uppmärksamhet från omvärlden för att historien äntligen ska förändras.”

Trots nedstängt internet, beväpnade säkerhetsstyrkor och hårt förtryck fortsätter iranierna att protestera med minimala resurser, ofta med skarp ammunition och med lite mer än beslutsamhet.

De är inte beväpnade. De använder bokstavligen pinnar och stenar eller hemmagjorda vapen.

Denna maktobalans är anledningen till att hon tror att det i slutändan kan bli nödvändigt med ett ingripande utifrån.

Varför hjälp utifrån kan vara avgörande

Irans demonstranter står inför två överväldigande nackdelar: eldkraft och kontroll av infrastruktur.

“Regeringen kan släcka lamporna. De kan stänga ner internet.”

Historien erbjuder en tillnyktrande parallell. När shahen störtades 1979, påpekade hon, var det också externa krafter inblandade. “Det vore anmärkningsvärt om de skulle ta det här till slutskedet på egen hand.”

Samtidigt är regimen inte monolitisk. Det finns bevis för avhopp inom polis- och säkerhetsstyrkorna, inklusive videor där poliser lägger ner sina vapen.

Det finns avhoppare – ett växande antal av dem.

En betydande del av ledningen är dock fortfarande fast besluten.

Ett ideologiskt krig, inte bara politiskt

En av de mest nedslående insikterna som Lana delade med sig av var att regimens svar inte bara drivs av makt och korruption, utan även av ideologi. “Det här är ett ideologiskt krig för det iranska ledarskapet.”

Hon förklarade att Irans högste ledare ofta inte hänvisar till Iran som nation, utan till “islams nation”.

Han har tidigare sagt att det skulle vara okej om Iran brann, så länge den islamiska saken upprätthölls.

Denna världsbild bidrar till att förklara regimens vilja att tillfoga sitt eget folk extremt våld.

Vad Iran var – och vad dess folk minns

Många utanför Iran är omedvetna om hur annorlunda landet en gång var. Före den islamiska revolutionen var Iran socialt öppet, kulturellt levande och i stort sett sekulärt.

Det var väldigt västerländskt. Du skulle känna igen gatorna, kläderna, utbildningen.

Ironiskt nog var ett av klagomålen mot shahen att han inte införde obligatorisk hijab. “De ville ha integritet i sin tro. Och av alla de saker vi kan anklaga den iranska regeringen för, kan vi inte anklaga dem för bristande integritet.”

Löftena om rättvisa, barmhärtighet och omsorg om de fattiga lockade många till revolutionen, utan att de fullt ut förstod vad det skulle kosta.

De fick vad de bad om, men de insåg inte vad de egentligen bad om.

Att växa upp under den islamiska republiken

Lanas analys är formad av personliga erfarenheter. Hon föddes i det revolutionära Iran och växte upp under strikt islamiskt styre. Hon beskriver en skoltid som inleddes med slagord som “Död åt Amerika” och “Död åt Israel”, påtvingade klädkoder och ständig övervakning.

“Allt var färgat av den. Överallt var det kontroll.” Även fritidsaktiviteter var könssegregerade, ibland med tragiska konsekvenser.

Kvinnor var tvungna att bära hijab även när de simmade. Många drunknade på grund av det.

Dessa minnen ger tyngd åt hennes förståelse för varför iranier riskerar allt i dag.

Den djupare frihet som iranierna söker

Även om politisk frihet är viktig, betonade Lana att andlig frihet är det som i slutändan håller iranierna vid liv – särskilt troende som utsätts för förföljelse.

Ingenstans i Bibeln utlovar Gud politisk frihet. Men den frihet som Jesus erbjuder övertrumfar allt detta.

Hon delade med sig av vittnesmål från kristna som fängslats och torterats för sin tros skull. “De säger till mig: ‘Jag skulle åka tillbaka dit utan att blinka – för det sätt jag upplevde Guds närvaro på.”

Drömmar, visioner och ett andligt uppvaknande

Iran bevittnar redan en tyst men kraftfull andlig rörelse. Lana förklarade att många muslimer kommer till tro genom drömmar och visioner, kommunikationsformer som är djupt respekterade i den iranska kulturen.

De är skapta för att lägga märke till sina drömmar, särskilt under Ramadan.

Hon delade med sig av berättelser om hur Jesus visade sig i drömmar, botade sjuka och drog människor till sig på djupt personliga sätt, ofta med stora personliga risker.

Vad kyrkan kan göra nu

Det finns fyra brådskande prioriteringar för bön:

1. Troende i Iran – isolerade, utsatta för risker och i behov av styrka
2. De som fortfarande söker – längtar efter sanning och frihet
3. Irans ledare – inklusive böner om omvändelse och förvandling
4. De som tjänstgör i frontlinjen – ministerier som förbereder sig för vad som kommer härnäst

Vi vill inte bara ha en öppen dörr. Vi vill vara redo när den öppnas.

Iran har dussintals språk, många av dem utan skrifter. Transform Iran arbetar nu för att förbereda biblar, utbilda ledare och utrusta kyrkan inför detta kritiska ögonblick.

För mer specifika sätt att be för Iran

Ett ögonblick som kanske inte varar

Lana gav en nykter påminnelse: öppenhet varar inte för evigt.

Människor kommer så småningom att distraheras av denna världs bekymmer.

Det är dags att agera – be, förbereda och stödja – nu.

Hur du kan hjälpa till

Transform Iran tillgodoser akuta behov idag samtidigt som man förbereder sig för att hantera en större humanitär kris om förhållandena förvärras eller om regimen kollapsar. Vi behöver din hjälp.

Intervju ursprungligen publicerad på: Förbönare för Amerika