Var är rättvisan för kvinnorna i Iran?: Medium

av Lana Silk

Om du har läst Bibeln är du sannolikt bekant med Guds önskan om rättvisa. Även om rättvisa i slutändan och på ett rättfärdigt sätt har betalats för oss som tror på Kristus på korset – så står jag fast vid min övertygelse att vi har en medfödd känsla för att försvara dem som inte kan kämpa för sig själva. Bibeln säger ju att vi ska stå upp för dem som är förtryckta och förslavade.

“Tala för dem som inte kan tala för sig själva, se till att rättvisa skipas för dem som blir krossade. Ja, stå upp för de fattiga och hjälplösa och se till att de får rättvisa.” Ordspråksboken 31:8-9

Medan orättvisorna breder ut sig över hela världen eskalerar situationen i Iran, vilket syns i protesterna från unga människor. De orättvisor som för närvarande drabbar det iranska folket är mycket allvarliga, allt från att människor misshandlas och dödas för sina övertygelsers skull till att deras röster till varje pris tystas i deras tappra kamp för frihet och rättvisa.

Även om Irans ungdomar ännu inte själva har upplevt verklig frihet, eftersom den nuvarande regeringen dikterar deras kultur, religion, utseende, utbildning och röst, kämpar de tappert emot med en strimma av hopp i sina hjärtan. Trots att Irans ursprungliga kultur en gång i tiden var vackert blomstrande – fylld av generositet, vänlighet, rikedom och kreativitet – har den nuvarande regeringens aggressiva kontroll förändrat Iran drastiskt genom att begränsa många friheter, utsätta iranier för aggression och förfölja specifika folkgrupper.

Låt oss då särskilt öka medvetenheten om kvinnorna och de unga flickorna i Iran, som för närvarande mördas brutalt för sina protester.

Bland de många orättvisor i Iran som har ägt rum under de senaste 40 åren sedan den iranska revolutionen, är mitt hjärta fortfarande tyngt av dessa kvinnor. Eftersom jag är född i Iran har jag personlig erfarenhet av livet under Irans islamiska styre och vet på nära håll hur det är att leva under de regler och begränsningar som Irans ungdomar kämpar mot idag. Om någon vill att rättvisa ska skipas för dessa flickor, så är det jag.

Jag kan inte sitta med armarna i kors och känna dessa modiga kvinnor som har förtryckts och misshandlats under hela sina liv, medan de kallblodigt mördas – och nu av en laglig myndighet – för sina modiga protester. Det kan jag inte.

Jag funderar ofta på min egen alternativa verklighet; tänk om det hade varit jag? Tänk om min familj inte hade lämnat Iran? Tänk om jag aldrig hade känt Jesus? Tänk om jag inte visste vad jag var värd idag? Tänk om jag bara kunde fatta beslut under min fars eller mans beskydd och kontroll? Tänk om jag var fångad i ett kärlekslöst äktenskap, efter att ha blivit slav under en äldre man vid 12 eller 13 års ålder, utan rätt till min egen kropp? Tänk om jag blev bortgift, gravid vid 14 års ålder, skild och kastad ut på gatan utan någon rättslig ställning eller framtid? Tänk om mina barn togs ifrån mig? Tänk om jag blev såld till prostitution av min egen familj? Tänk om jag ingick i ett tillfälligt äktenskap i bara fem timmar, bara för att bli utnyttjad för min kropp, förfalskad och besudlad, och slutligen lämnad att finna min egen väg med lätt tillgång till droger – ett ganska vanligt sätt att hantera traumat av det hela?

Nej, det var inte så här mitt liv blev – men det är absolut verkligheten för Irans kvinnor.

Det finns dock hopp om rättvisa.

“MenHerren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.” 2 Korintierbrevet 3:17

Jag behåller hoppet eftersom jag känner Jesus. Jag vet att han är den som befriar de fångna. Den här versen säger det: “Där Herrens Ande är, där är frihet.” Vi måste föra denna frihet till Iran; dessa kvinnor behöver lära känna Jesus, han som befriar fångarna. Han är kedjebrytaren som önskar att dessa kvinnor ska känna sitt värde – sitt enorma värde och syfte – genom att visa dem deras värde, deras enorma värde, ge dem liv, frihet, syfte och glädje.

Och jag har sett det hända. Även om dessa modiga kvinnor bara har börjat kämpa, är deras motståndskraft och tapperhet något som bör uppmärksammas; jag är övertygad om att även om de kanske inte ser det ännu, är kampen i deras hjärtan inget annat än ett djupt frö av inspiration från Guds sanna ande. Jag tror att dessa kvinnor kommer att lära känna Jesus.

Denna förenade gnista i deras hjärtan är bara början på frihetens eld i Kristus. Det är vårt jobb att kämpa tillsammans med dem, söka rättvisa för dem, vara Herrens händer och fötter, visa dem Jesu ömma kärlek – mannen som älskade kvinnor bättre än någon annan man på jorden någonsin har gjort och någonsin kommer att göra.

Jesus stod upp för kvinnorna i en tid, på en plats och i en kultur där ingen annan gjorde det. Hans syn på kvinnor var revolutionerande och omvälvande. Han gav kvinnor en röst, ett syfte och verklig frihet i en miljö där kvinnor värderades i proportion till boskap – inte helt olikt hur kvinnor i Iran värderas nu.

Jesus kallade inte bara dessa kvinnor värdiga, utan han talade också för dem. Jesus stod upp för kvinnan som skulle stenas; han, den ende som hade befogenhet att döma henne, försvarade henne i stället och utsträckte sin generösa nåd samtidigt som han kallade henne högre. Det är Jesu hjärta. Han ger oss kraft, stärker oss och kämpar för oss – även om vi inte ser det i stunden.

Jag kan försäkra er om att Gud önskar frihet, rättvisa och kärlek för dessa oskyldiga kvinnor. Han kallar oss att förespråka för dem i en utåtriktad hållning av hans kraft och kärlek. Om vi inte gör det, vem kommer då att stå i gapet för dem?

“Bär varandras bördor och uppfyll på så sätt Kristi lag.” Galaterbrevet 6:2

Vi måste aktivt be för landet Iran – för skydd och befrielse för kvinnorna i Kristus Jesus, för att iranska mäns (och iranska myndigheters) ögon ska öppnas för sanningen och för att deras hjärtan ska beröras av Guds Ande, och för att Guds ord ska spridas som en löpeld över hela landet och föra sanningen i kärlek till alla.

Guds ord är mäktigare än något tveeggat svärd och kan skära igenom de hjärtan som är mest fjärran från honom. Hans kärlek har förmågan att genomsyra varje själ – oavsett omständigheter, synsätt eller förflutet. Ingen är för långt borta från Jesu kärlek.

Vi får inte glömma dessa kvinnor. Det kan vi inte. Guds vilja är att rädda dem; Guds vilja är att hans folk ska förespråka för dem – att dela denna information med våra samhällen och stå i solidaritet med dessa modiga själar – utan rädsla eller darrning, men fast i Kristus Jesus, som kan frigöra varje fånge.

“Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga. Han har sänt mig för att förkunna frihet för fångar och återfå synen för blinda, för att befria dem som är förtryckta,” Lukas 4:18

Ursprungligen publicerad på: Medium.