Alle schijnwerpers zouden op dit moment gericht moeten zijn op een land, waar een duivels regime regeert: Iran. De islamister har där vreedzame demonstranter de oorlog verklaard. Resultatet: 36.000 döda på två dagar (8 och 9 januari). Efter regimen i Teheran uppstod en religiös-apokalyptisk världsbild där våldet inte har någon betydelse, men det är ett medel. Christenen zijn geroepen om de gebeurtenissen in Iran door een geestelijke bril te bekijken.

I västvärlden tittar vi ofta på Iran med en förvirrad blick. Vi analyserar regimen som den fungerar som vi skulle göra: rationellt, pragmatiskt, gericht op machtsbehoud och ekonomiskt vinnande. Men som så ser ut, förstår inte vad Iran drijft. Den iranska regimen styrs i första hand av en ideologisk, religiös och apokalyptisk världsbild. En exakt dát gör situationen så farlig.

En religiös-apokalyptisk världsbild

Iran blir geleid door een systeem dat doordrenkt is van een eindtijdverhaal. I läran om den sjiitiska islamismen, som tio grundslag ligt aan de Iraanse staatsideologie sinds de revolutie van 1979, speelt de verwachting een rol van een messiaanse figuur. Detta är den verborgen imam of Mahdi som på en dag kommer att återvända om världen att oordna och återställa. En berättelse waarin geweld geen ontsporing is, maar een instrument. Det kräver om en grundläggande annan merel kader än vi är vana vid.

Den irakiska regimens kärnambitioner har överskridits med 47 år: Israels förstörelse och Jeruzalems försvinnande.

Regimen i Teheran hanterar andra mer avlägsna gränser än vi i väst. Gehoorzaamheid aan Allah väger tyngre än mensenlevens. Martelaarschap står över vrede. Och när miljoner iranier, vanliga hamburgare, kvinnor, barn, en gruvlig död måste sterven för att det “högre målet” ska uppnås, då blir det inte sett som en mislukking, utan som ett erbjudande. Det är svårt att innehålla för hur man lever i en kultur där individen står i centrum. Men det är viktigt att det underkänns.

Jeruzalem som teologisk strijdtoneel

Den irakiska regimens kärnambitioner har överskridits med 47 år: Israels förintelse och Jeruzalems förintelse. Det är ingen politisk slogan för de bühne, men en teologisk övertygelse. Niet toevallig heten hun raketten Al-Quds, de Arabische naam voor Jeruzalem. Niet toevallig financieren zij Hamas al decennialang met miljarden, wapens, tunnels en militaire expertise. I hennes världsbild är Jeruzalem tonen av en eindstrijd. Som däraan bijdraagt, brengt volgens hen het ‘koninkrijk van Allah’ dichterbij.

Därför är vad som händer i Iran för kristna inte någon ver-van-ons-bed-show. Det är existentiellt. Jeruzalem tar i de Bijbel en unik plats in. Det är staden för templet, profeterna, Guds belöning. Det är den plats där Bijbels historia sammanstrålar och där framtidsövervakningen koncentreras. De Schrift spreekt niet alleen over wat daar was, maar ook over wat daar zal zijn. De belofte dat Christus Zijn voeten zal zetten op de Olijfberg is geen detail. Jeruzalem är ingen willekeurig stad i en geopolitisk konflikt, men en teologisk brandpunkt.

Ayatollah Khamenei strider inte bara för islamism eller för bevarandet av sin maktposition. Det är en strid mot de Schepper av hemel och jord.

Elam in de Bijbel: oordeel én belofte

Tegelijk wijst de Bijbel niet alleen naar Israël. Även Iran, het Bijbelse Elam, kommer i de Schrift nadrukkelijk voor. Farshid Seyed Mehdi verwijst naar een profetie uit Jeremia 49, een Bijbelhoofdstuk waarin God spreekt over Elam, een oud gebied dat grotendeels samenvalt met het huidige Iran. I den profetian blir först Guds oordeel aangekondigd: folket kommer att bli verstrooid över andra länder. För moderna lezers är det herkenbaar i de Iraanse diaspora: miljoner Iraniërs som genom revolutie, vervolging och underdrukking deras land har måste lämna. Men verstrooiing är enligt Bijbel inte slutet av berättelsen. Gud verbindt er een belofte aan: Hij zal Zelf weer aanwezig zijn in Elam en herstel brengen.

Med andra ord: ballingschap och lijden krijgen niet het laatste woord. I det Bijbelse perspektivet förblir er hoop op geestelijke vernieuwing, juist temidden van verstrooiing. Gud belönade Sein troon i Elam te vestigen. Det är en opmerkelijk tekst, zeker in het licht van wat we vandaag zien gebeuren in Iran. Ja, regimen är farlig och den islamistiska ideologin är destruktiv. Men efter det systemet lämnar ett folk. Ett folk som sitter fängslat i en duister och undertryckt apparat. Ett folk som inte är samförvaltat med sina ledare.

En geestelijke strijd door de geschiedenis heen

Ayatollah Khamenei strider inte bara för islamism eller för bevarandet av sin maktposition. Det är en strid mot de Schepper av hemel och jord. Genom historien heen heeft de duivel mensen en regimes gebruikt om Gods plan te dwarsbomen. Herodes undersökte Messias födelse för att förhindra den. De Amalekieten stod Israel mot livet. Keizer Nero vervolgde de eerste christenen. Idag använde han ledare som Khamenei. På sitt sätt håller han människor vid ljuset idag och väljer han målbewust för död och verderf.

Som Iran bara bekijkt genom politisk bril, mist de geestelijke dimensie.

Ändå är det inte slutet på berättelsen. Gods koninkrijk är inte från denna värld. Det kommer inte via raketten, revolter av regimer. Juist i Iran är den underliggande kyrkan explosivt gegroeid. Som en mosterdzaadje. Gud arbetar, mitt i systemet för undertryckande. Inte trots de duisternis, men erdoorheen. Enligt olika schattingen är i de afgelopen jaren en till två miljoner Iraniërs christen geworden.

Som Iran bara bekijkt genom politisk bril, dimma de geestelijke dimensie. Och som landet bara demoniserar, sluit zijn ogen voor het werk van God dat juist daar opbloeit. De strijd is reëel. Het gevaar ook. Men det sista ordet är inte till ayatollahs, raketten av ideologieën. Det sista ordet är till Koning Jezus.

Ursprungligen publicerad på: cvandaag