Av Michiel Bakker

I denna holländska artikel av Reformatorisch Dagblad berättar den holländsk-iranska cyklisten Arotin Babakhani historien bakom sin extraordinära 5.547 kilometer långa resa mot den iranska gränsen – en insats som syftar till att öka medvetenheten och stödet för förföljda kristna mitt i den pågående humanitära krisen och instabiliteten i Iran.

Medan konflikt, förtryck och osäkerhet fortsätter att forma livet i Iran, försöker Babakhanis nio veckor långa cykelresa belysa den verklighet som iranska troende och familjer lever i under press. Reser under namnet Cykling2MinaRötterhoppas han kunna mobilisera bön, praktiskt stöd och ökad medvetenhet för dem som lider inom landet och bland fördrivna iranska kristna i Turkiet och Armenien. Babakhani, som flydde från Iran med sin familj som barn på grund av religiös förföljelse, säger att resan inspirerades av en vision som han fick vid 19 års ålder. Längs vägen planerar han att dela med sig av berättelser från förföljda kristna och få kontakt med troende iranska flyktingar som får stöd av Transform Iran.

Ursprunglig artikel:

Fietsen är alla många år hans passion. Efter ett intensivt träningstrauma stoppade Arotin Babakhani (36) lördag i sin bostad Staphorst på pedalen i riktning mot sitt hemland Iran för att få uppmärksamhet för de kristna.

Ruim een week voor zijn vertrek zit Babakhani – getrouwd en vader van twee dochters van 8 en 5 jaar – aan de keukentafel in zijn woning in Staphorst. Hiervandaan vertrekt de installatiemonteur vrijdag voor een fietstocht van 5547 kilometer, die negen weken later moet eindigen op 30 kilometer afstand van de Iraanse grens.

Babakhani växte upp med en yngre syster och en bror i ett armeiskt kvarter i den irakiska huvudstaden Teheran. Hans far har ett tekniskt företag och är aktiv som jeugdleider i kyrkan. “Haik Hovsepian, som 1994 blev vermoord, var tidigare en av pastorerna i min far. We konden naar de kerk, maar het was wel riskant”, säger Babakhani, die goede herinneringen bewaart aan de zondagsschool en de zomerkampen van de kerk van zijn jeugd.

Under de 90 åren blev vader direkt och indirekt bedreigd, berättar Babakhani. “Hij werd bijvoorbeeld door motoragenten gevolgd en kreeg berichten van de overheid: “Weet je zeker dat je kinderen veilig op school zullen aankomen?” Dat hoorde ik allemaal pas later. Slutligen beslöt mina föräldrar Iran te ontvluchten. Vi gick till Nederländerna, eftersom här en oom av mig woonde.”

Op zijn tiende verjaardag arriveert Babakhani in Nederland. Via het aanmeldcentrum för asielsökande i Ter Apel kommer gezin in opvanglocaties in achtereenvolgens Putten, Schalkhaar en Roden terecht. “Det var en onzekere tid, som jag det helst ville glömma.”

Inom två år fick de Iraniërs en verblijfsvergunning. “Därefter woonden vi åtta år i Roden, tills mina föräldrar ett hus kochten i Assen. Min far är daar voorganger van de Iraanse kerk.”

Grekland

År 2014 utförde Babakhani frivilligarbete under irakiska och afghanska flyktingar i Grekland. Där möter han en grupp finländska kristna, bland annat Noora, som han får en relation till. “Ett år senare, den 14 augusti 2015, var vi i Finland. Den följande dagen åkte vi till Nederländerna.”

Na enige tijd komt het echtpaar in Staphorst terecht, omdat daar “de wachttijd voor een socialehuurwoning het kortst was. Jag vet att Staphorst är en kristen by och tycker det är skönt att mina döttrar här växer upp i en miljö där människor har samma värden och normer som vi.”

Långa cykelsträckor gör Babakhani många år gammal. Han färdades tidigare 1200 kilometer till den italienska Milaan och 2800 kilometer till Finland. De tocht naar Iran is, zegt de Staphorster, gebaseerd op een “visioen” dat hij op 19-jarige leeftijd kreeg. “Jag åkte till Drachten. Under vägen hörde jag en tydlig stam. Gud sa mot mig: Op een dag zul je naar de grens van Iran fietsen.”

Hur visste han att detta var Guds stam? “Min far har bett mig att lära mig allt”, säger Babakhani.

Hij zei ook dat ik God mocht vragen om direct tegen me te praten. Det har jag gjort. Därefter har jag olika keren de stam av Gud gehoord. Det är också en fråga om bud, själv oefenen i ett liv med Gud och så Zijn stem leren verstaan.

Sedan ett halvt år tillbaka tränar Babakhani specifikt för de tusentals kilometer långa sträckor. “Det sista halvåret var jag extra intensivt sysselsatt. Elke ochtend sta ik om halfvijf op. Dan har jag en lång dag. Jag måste straks per dag minst 120 kilometer afleggen. Na zes dagen fietsen probeer ik op zondag rust te pakken.”

Tält

Rutten går via Tyskland, Tsjechië, Slowakije, Ungern, Rumänien, Turkiet och Georgien till Armenien. Babakhani förväntar sig cirka 30 procent av nätterna i sitt tält och på bed and breakfasts för att övernatta. “Min kvinna kommer att hjälpa mig via internet att hitta adresser i de kvarter där jag bor.”

Via en webbplats och sociala medier kommer Babakhani under de noemer “cycling2myroots” onderweg verslag doen van zijn ervaringen. Det viktigaste är för honom om verhalen van vervolgde christenen door te geven. “I Turkiet och Armenien kommer jag att möta kristna som de senaste åren ur Iran har blivit förföljda och fått stöd av organisationen Transform Iran. Deras berättelser är mycket kända och måste bli hörda.”

Var är Babakhani mest emot? “Det svåraste är att jag för det första min kvinna och två barn mer än två månader bara låter”, säger han. Op 5 juli hoopt hij hen in het Syunikgebergte in Armenië weer in de armen te sluiten. “Därefter har vi tillsammans två veckors semester.”

Förbjudet

Den sista punkten på vägen ligger på cirka 30 kilometers avstånd från den irakiska gränsen. “Det är för mig inte säkert om Iran in te gaan, men från den platsen kan jag se landet. Vi kommer att vara i gebergat med kristna från Armeenekyrkan för att bjuda in Iran.”

På den aktuella situationen i landet, efter Israels och de förenade staternas utträde, har Babakhani begränsad syn. “Problemet är att internet i Iran ligger nästan platt. Det är redan två veckor sedan jag för sista gången hörde något från min familj där. “Vi lever nog”, det var allt. När jag tänker på vad som händer i landet och hur den genomsnittliga hamburgaren ser ut därunder, bryter mitt hjärta.”

Babakhani wil geen bedrag noemen dat hij met zijn sponsortocht hoopt op te halen voor Transform Iran.

Det tycker jag är svårt, eftersom jag inte tidigare har gjort något liknande. Det viktigaste är att människor blir medvetna om de kristnas svåra situation i Iran och därmed om organisationens misär, men naturligtvis hoppas jag också att det finansiella stödet för arbetet ska stimuleras.

Bild i sidhuvudet: Arotin Babakhani har för ett halvt år sedan intensivt dragits in för sin sponsortjänst i ett berg i den armeiska provinsen Syunik, där han befinner sig på gränsen till Iran. (Transform Iran)

Infälld bild: Arotin Babakhanis cykelväg till Armenien, nära den iranska gränsen. (Transform Iran)

Ursprungligen publicerad på: Reformatoriska dagbladet